Is life so depresing that you always get disappointed in the end?

Jag har det verkligen bra här.. nere, ute, uppe? Vad säger man när man befinner sig på en Ö? Min moster sa senast idag hur nöjd hon är, hur bra den här semestern faktiskt varit. Vi har hunnit med att titta på en hel hög med saker, vi har upplevt olika platser och samtitdigt fått lite sol, ätit god mat, umgås med släkt osv. Men blir man någonsin helt och hållet nöjd? Det får man väl ändå hoppas på, för det är ju hoppet man lever på i de flesta fall. Är det bara jag som har för höga tankar och förväntningar på människor och saker i min omgivning? 

Ska försöka lägga alla jobbiga tankar åt sidan, och njuta av sista tiden i Visby!




I will fight you through, rise up, and stand taller than you on the other side!