När jag tänker tillbaka på gårdagen spritter det till i magen och jag blir alldeles varm på insidan.

Jag minns första dagen i gymnasiet som igår, och den var hemsk. Jag trodde aldrig det skulle bli nåt bra av den klassen, vi fick inte ens presentera oss förens 4 dagar efter starten. Alls kändes förvirrande, läskigt och otroligt långt borta. Idag ser jag på den klassen som jag i början avskydde med helt andra ögon, jag har hittat så otroligt många fina vänner där. Man kan ju undra hur rektorer och skolledningar lyckas para ihop så bra kombinationer av människor, eller är det så att vi bara vänjer oss och formas av vår omgivning, även om vi egentligen inte gillar det. Jag tror inte det, för i sådana fall skulle alla vara nöjda. Jag har nog bara haft en sjuhelsikes tur! När man har nått så långt som gymnasiet, har man förhoppningsvis hittat grunden till sig själv, även om man alltid forsätter utvecklas. Vart jag vill komma är att även om jag många gånger svurit över skolan och min klass, finns det där en hel hög med människor som jag inte skulle vilja vara utan, som utan tvekan sätter mer färg på mitt liv.

Lovisa, Jocke och jag tog bussen ut till Emma, vi skulle komma lite tidigare för att fixa till, käka lite och ha allmänt trevligt. Dom andra började droppa in runt sjutiden och sedan satte vi igång med lite olika lekar. Ganska så lungt till en början innan Emma letade upp en kortlek som delade ut olika uppgifter, som t.ex. likna en staty, hoppa ankgång runt i huset, bär en motspelare, hitta på 5 övningar...

Vi hade kul helt enkelt!

Frammåt kvällen blev också glassarna som jag och emma tidigare köpt en stor favorit, hennes cd-skivor med goa blandningar av det mesta blev också en storhit. Vi dansade, sjöng, skrek, skrattade, kramades och allmänt njöt av livets goda sidor.

Jag hade en underbar kväll, och hoppas på fler liknande inom en snar framtid. Dessa människor är guld :)