We're like cars on a cable and life's like an hourglass glued to the table

Pratade nyss med min kära Lovisa om att skolan för tillfället suger musten ur än. Att proven, inlämningarna och uppsatserna alltid klumpar ihop sig mot slutet är så mycket saning som det kan bli. Dessutom gör det mörka och kalla vädret sitt för att höja trötthetsfaktorn ytterligare.  Har alla andra år tyckt att just mörkret har varit det jobbigaste, men i år har jag lyckats ta tillvara på myskänslan bakom alla adventsljusstakar, lussebullar och julskyltning. Däremot har jag slappat ihop totalt. Orkar inte ta tag i saker och sitter hemma för det mesta. Visst att det kan vara skönt men jag mår ju så underbart bra av att umgås med mina vänner. Bara i fredagskväll och igår när jag var på matchen kände jag hur glad jag blev av att träffa min pärlor. Ser fram emot nästa fredag då alla prov innan jullovet är avklarade för min del. Ska se till att trots mörkret och kylan göra roliga och mysiga saker. Det kommer behövas.




En fin låt som min kusin visade för mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0