Jag hatar att du tar mig för givet. Efter allt vi har gått igenom känns det som även du borde lärt dig en läxa. Kan hända att jag retar upp mig på småsaker, rätta mig om jag har fel, men är det inte småsakerna som gör helheten? Det finns många andra som ger mig bekräftelse och kärlek, men du verkar ju ändå villja ha mig som vän. Ta ett steg tillbaka och tänk till ännu en gång. Småsakerna är kanske omedvetet, men dom berör ändå. Ärligt är jag lite trött på att vara andrahandsval bakom en del andra...