Nu är klockan sådär mycket igen, men var bara tvungen att skriva av mig lite. Gillar inte känslan att gå och lägga sig när man har en tanke eller en känsla som gnager inuti. Vad man får för tröst av att skriva ur sig det vet jag inte, men det är väl just att skriva ur sig det som är det hjälpande. Ibland vet man inte riktigt vad som är fel, bara att något är fel. Och när man tror man anar, när man börjar tveka på sig själv och när man inte längre vet var man har alla blir det svårt.

Vet inte vad jag ska skriva riktigt, mer än att jag behöver er, och med er hoppas jag ni vet vilka jag menar.

Godnatt