För att över huvud taget orka med allt gällande skola och krav måste man hitta sina små källor till glädje och lycka i livet. Göra dem där små extra sakerna som förgyller tillvaron. Ibland är dem inte helt enkla att hitta, vart ska man vända sig när källorna känns lite för långt bort?
Emma som senast sa till mig igår att hon trodde definitivt att den tunga höstdeprisionen snart hänger över många som en tjock, mörk gardin. Och jag som tvärnekade och sa att jag inte skulle tillåta mig själv att blir höstdeppad i år. Förra året hade jag otroligt roligt, känns som varje helg mest var fullproppad med saker att göra. Ändå såg jag då på julen och högtiderna med avsky, och fast jag faktiskt hade roligt på helgerna så hade jag nog en dust av höstdepresion i mig då. I år är det inte riktigt samma sak, det är mycket som har ändrats sen förra året. Gymnasiet är inte nytt och spännande längre, och jag längtar faktiskt till julen i år också.       Och vart är jag på väg här då?  

Jag hade bestämt mig för att deppet skulle hållas långt ifrån mig, att vinterns mörka och kalla dagar skulle vara mysiga och inte jobbiga. Och redan nu börjar jag tveka på att jag kommer lyckas med mitt mål. Himlen är klarblå och vi fick just helg, ändå kan jag inte sluta tänka tillbaka på förra året. Vill på något sätt tillbaka till flera olika stunder från ettan och bara stanna kvar där ett tag för att känna på känslan. Dom som känner mig tillräckligt väl vet nog vilka stunder jag pratar om på ett ungefär, och jag vet att en av mina vänner definitivt vet vad jag pratar om.


Är det såhär mysigt vi kommer ha det i vinter?